faroþ-lácende
, faraþ-lácende, fareþ-lácende; part. [lácan to sail] Sailing, swimming; nāvĭgans, nătans :-- Faroþlácende sailing, Andr. Kmbl. 1014; An. 507. Gewíciaþ faroþlácende on ðam eálonde the sea-faring [men] encamp on that island, Exon. 96 b; Th. 361, 15; Wal. 20.æ
þ



