Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

wandrian

  • verb [ weak ]
Dictionary links
Grammar
wandrian, p. ode
Wright's OE grammar
§536;
To wander, rove, roam
Show examples
  • Wandriendu

    ludivaga,

      Wrt. Voc. ii. 54, 26.
in a physical sense
Show examples
  • Se steorra (

    Saturn

    ) wandraþ ofer óþrum steorran,
      Bt. 36, 2; Fox 174, 13: Met. 24, 23.
  • Wandraþ

    vagatur,

      Hpt. Gl. 412, 56.
  • Hí maciaþ eall be luste, woriaþ and wandriaþ, and ealne dæg fleardiaþ,

      L.I.P. 14; Th. ii. 322, 24.
  • Hræfen wandrode,

      Fins. Th. 69; Fin. 34.
  • Wandrigende pucan

    uagantes demonas,

      Germ. 388, 37.
figurative,
to leave one's proper work
Show examples
  • Ðonne gǽð Dine út sceáwian ða elðiódigan wíf, ðonne hwelces monnes mód forlǽt his ǽgne tilunga, and sorgaþ ymb óðerra monna wísan, ðe him náuht tó ne limpð, and færð swá wandriende from his háde and of his endebyrdnesse. Sihhem geniédde ðæt mǽden ðá hé hié gemétte swá wandrian

    Dina, ut mulieres videat extraneae regionis, egreditur, quando, unaquaeque mens sua studia negligens, actiones alienas curans extra habitum atque extra ordinem proprium vagatur. Quam Sichem opprimit; quia inventam in curis exterioribus diabolus corrumpit.

      Past. 53; Swt. 415, 19 — 23.
to proceed without plan, follow an uncertain course
Show examples
  • Swá ða sélestan men swíþor ðás eorþlícan ðing forseóþ, swá hí læs réccaþ hú sió wyrd wandrige,

      Bt. 39, 7; Fox 222, 25.
  • Ðiós wandriende wyrd ðe wé wyrd hátaþ,

      39, 6 ; Fox 220, 5.
Etymology
[M. H. Ger. wandern.]
Full form

Word-wheel

  • wandrian, v.