Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

eargian

  • verb [ weak ]
Dictionary links
Substitute: To grow timid, turn coward, lose heart
Show examples
  • Dumbe beóð þá bydelas þe for ege oððe ǽnigre worldscame eargiað and wandiað Godes riht tó sprecanne,

      Wlfst. 191, 5.
  • Þá eargode heora án for þám ormǽtum cyle,

      Hml. S. 11, 156.
  • His geféran eargodon bútan eahta hund mannum þe him mid fuhton,

      25, 654.
  • Ne déð hé náht, eargie hé oðþon hine forsceamige riht tó sprecanne,

      Ll. Th. ii. 326, 21.
  • Eargian for woruldege,

      310, 20.
  • Sculon eówre heortan eargian swíðe (

    animam uestram tabescentem faciam

    ), and eówra feónda mægen strangian þearle,
      Wlfst. 133, 4.
  • [v. N. E. D. argh; vb. Cf. O. H. Ger. ir-argén obstupescere.] Cf. ge-irgan.
Full form

Word-wheel

  • eargian, v.