Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

synn

Grammar
synn, v. syn[n].

Linked entry: senn

firen-synn

(n.)
Grammar
firen-synn, e; f.
Entry preview:

Gross sin Fyrnsynna fruma (the devil), Jul. 347

heáh-synn

(n.)
Grammar
heáh-synn, e; f.

Mortal sin, crime, wickedness

Entry preview:

Mortal sin, crime, wickedness Héhsynn crimen, Rtl. 187, 25. Búta héhsynne sint sine crimine sunt, Mt. Kmbl. Lind. 12, 5. Bebeorh ðé wið ða eahta heáhsynna cave tibi ab octo capitalibus criminibus, L. Ecg. C. pref; Th. ii. 132, 5. Héhsynna scelera, Rtl

níd-syn

(n.)
Grammar
níd-syn, (?), níd-synn, e; f.

A sin of violence

Entry preview:

A sin of violence Hú ic becwom in ðis neowle genip nídsynnum (MS. mid synnum : Grein, níþsynnum) fáh, Cd. Th. 275, 32; Sat. 180

un-syn

(n.)
Grammar
un-syn, un-synn, e; f.

Not guiltnot crime

Entry preview:

Similar entries un-synnig, II) wearð beloren leófum æt ðam lindplegan, bearnum and bróðrum, Beo. Th. 2149; B. 1072

Linked entry: syn

syn-wyrcende

(adj.)

working sin, sinning, working iniquity

Entry preview:

Ansýna synn*-*wyrcendra facies peccatorum, 81, 2

syn

(n.)
Grammar
syn, e; f.

misdeed, fault, crime, wrongsin

Entry preview:

Mænige líf bútan leahtre (crimine) habban mágon, bútan synne (peccato) hí ná mágon, Scint. 230, 12, Ælc ðe synne (peccatum) wyrcþ is ðære synne (peccati ) þeów, Jn. Skt.8, 34. Se ðe déþ áweg middaneardes synnæ(peccatum;synna,MS. A.: synne, MS. B.

syn

Grammar
syn, synn,
Entry preview:

Add:

sylu

(n.)
Grammar
sylu, e, an; f.
Entry preview:

A miry place Syle, sylen volutabra, Hpt. Gl. 486, 51. Syle, 506, 54. Ðis sint ða denstówa, bróchyrst and beaddan syla, Cod. Dip. Kmbl. ii. 318, 30

Linked entry: syle

-sýne

(suffix)

Similar entry: -síne

synt

Similar entry: sind

sýn

sight

Entry preview:

sight

syn-

(prefix)

ever-

Entry preview:

ever-

sýn

be

synnig

(adj.)
Grammar
synnig, adj.

sinful, wickedguilty, culpable

Entry preview:

in a religious sense, sinful, wicked Ánra gehwylc, sóðfæst ge synnig, Exon. Th. 233, 11; Ph. 523. Se feónd and se freónd . . . synnig and gesǽlig, Elen. Kmbl. 1908; El. 956. Synnig wið sáwla nergend, Andr. Kmbl. 1841; An. 923.

syn-rust

(n.)
Grammar
syn-rust, es; m.

The foulness of sin

Entry preview:

Cf. also synne rust peccati rubigo, Scint. 4, 14.] Similar entries v. Cf. syn-wund

Linked entry: rust

sype

(n.)
Grammar
sype, es; m.

Suction

Entry preview:

Suction Seó eorþe ðæt wæter helt and be sumum dǽle swilgþ, and for ðam sype heó biþ geleht, Bt. 33, 4; Fox 130, 6: Met. 20, 97. Similar entries v. Cf. súpan, and next word

fyrn-syn

(n.)
Grammar
fyrn-syn, -synn, e; f.

A sin of yorepriscum peccātum

Entry preview:

A sin of yore; priscum peccātum Fyrnsynna fruma the author of sins of yore, Exon. 70 b; Th. 263, 9; Jul. 347

syn-leahter

(n.)
Grammar
syn-leahter, es; m.

A sinful fault, a sin

Entry preview:

A sinful fault, a sin Forbúgan ða synleahtras ðe ús forbodene synd, ðæt is unrihthǽmed and ǽrǽtas and oferdruncennessa, Wulfst. 134, 24

Linked entry: firen-leahter

syn-wund

(n.)
Grammar
syn-wund, e; f.

A wound inflicted by sin

Entry preview:

A wound inflicted by sin Ne syndon náne swá yfele wunda swá syndon synwunda, forðam þurh ða forwyrð se man écan deáðe, L. Pen. 4; Th. ii. 278, 17. Wé á sculon ídle lustas, synwunde, forseón, Exon. Th. 47, 18; Cri. 757

Linked entry: syn-rust