Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

hundredes man

(n.)
Entry preview:

apparently the same as preceding word, Cyðe hit man ðam hundredes men, L. Edg. H. 2; Th. i. 258, 7

mann-cynn

Grammar
mann-cynn, II. add: (i)
Entry preview:

Þæt is Gog and Magog, þæt beóð þá mancyn (máncyn?) þe Alexander beclýsde binnan muntclýsan (cf. Exsurgent ab Aquilone spurcissimae gentes, quas Alexander rex inclusit, Gog et Magog.

drý-man

(n.)
Grammar
drý-man, drý-mann, es; m.
Entry preview:

A magician, sorcerer Hé eóde tó ánum drýmen ... þá gebróhte se drýman þone cnapan tó his deófle, Hml. S. 3, 367. Fela sǽdon þá drýmen þurh deófles cræft, Iamnes and Mambres, 17, 114. Drýmen þe mid dydrunge farað, Hml. Th. ii. 330, 27. Þurhdrýmanna dydrunge

ende-mann

(n.)
Grammar
ende-mann, es; m.
Entry preview:

Fela hálige menn fram frymðe middaneardes wǽron beforan ús, þám wé nú endemenn geefenlǽcan ne magon, Hml. S. 12, 281

burga man

(n.)
Grammar
burga man, es; m.
Entry preview:

A citizen; civis Sí hit burga man sim civis sit ille, Deut. 1. 16

weorold-mann

(n.)
Grammar
weorold-mann, es; m.
Entry preview:

Ða láfe ðæs gereordes, ðæt sind ða deópnyssa ðære láre ðe woroldmen understandan ne magon, ða sceolon ða láreówas gegaderian, Homl. Th. i. 190, 6. Munuclíf wǽron gehealdene, and ða woruldmenn wǽron wære wið heora fýnd, Homl.

hynden-mann

(n.)
Grammar
hynden-mann, es; m.
Entry preview:

The head man of a hynden Ðæt wé ús gegaderian á emban ǽnne mónaþ gif wé mágon and æmtan habban ða hyndenmenn and ða ðe ða teóþunge bewitan ... and habban ða xii [xi?]

Linked entry: hynden

glí-man

(n.)
Grammar
glí-man, glii-man, gliig-man, glig-man.

ambeht-man

(n.)
Grammar
ambeht-man, -mann, es; m.

A servant-man

Entry preview:

A servant-man

ǽwda-man

(n.)
Grammar
ǽwda-man, -mann, es; m.

A witnessfidejussorconsacramentalis

Entry preview:

A witness; fidejussor, consacramentalis Rim ǽwdamanna a number of witnesses, L. H. E. 5; Th. i. 28, 12

féðe-man

(n.)
Grammar
féðe-man, -mann, es; m.

A footmansoldierpĕdestris mīlespĕdes

Entry preview:

A footman or soldier; pĕdestris mīles, pĕdes, Som. Ben. Lye

frig-man

(n.)
Grammar
frig-man, -mann, es; m.

A freemanhŏmo līber

Entry preview:

A freeman; hŏmo līber Gif frigman freólsdæge wyrce if a freeman work on a festival-day, L. C. S. 45; Th. i. 402, 12, note 28: 47; Th. i. 402, 21. Gif frigman fréum stelþ if a freeman steal from a freeman, L. Ethb. 9; Th. i. 6, 2

gió-man

(n.)
Grammar
gió-man, -mann, es; m.

A man of oldqui olim vixit

Entry preview:

A man of old; qui olim vixit Giómonna gestrión the wealth of men of old, Bt. Met. Fox 1, 46; Met. 1, 23. v. iú-man

Linked entries: geó-man gú-mann

gum-man

(n.)
Grammar
gum-man, -mann, es; m.

A famous man, a manvir clarus, homo,

Entry preview:

A famous man, a man; vir clarus, homo, Beo. Th. 2061; B. 1028

heáfod-man

(n.)
Grammar
heáfod-man, -mann, es; m.

A chief man, prince, captain, leadera chief, leadersatrapacaptain

Entry preview:

A chief man, prince, captain, leader Heáfodman vel þegn primas, Ælfc. Gl. 68; Som. 70, 5; Wrt. Voc. 42, 14: Homl. Th. ii. 514, 14. Þæt folc wearþ micclum ástyred, and ða heáfodmenn and ða bóceras the people were much stirred up and the elders and the

ealdor-man

(n.)
Grammar
ealdor-man, -mann, -mon, ealdur-, aldor-, eldor-, es; m. [eald old, not only in age, but in knowledge, v. eald, hence ealdor an elder; man hŏmo] .

ALDERMAN, senator, chief, duke, a nobleman of the highest rank, and holding an office inferior only to that of the king mājor nātu, sĕnātor, prŏcer, princeps, prīmas, dux, præfectus, trĭbūnus, quīcunque est aliis grădu aut nātu mājor.eorl, Nrs. jarl, being placed over several shires. The Danish kings ruled by their eorlas or jarls, and the ealdormen disappeared from the shires. Gradually the title ceased altogether, except in the cities, where it denoted an inferior judicature, much as it now does among ourselves

Entry preview:

an elderman, ALDERMAN, senator, chief, duke, a nobleman of the highest rank, and holding an office inferior only to that of the king; mājor nātu, sĕnātor, prŏcer, princeps, prīmas, dux, præfectus, trĭbūnus, quīcunque est aliis grădu aut nātu mājor. The

flǽsc-maðu

(n.)
Grammar
flǽsc-maðu, e; f.

A fleshwormmaggotvermis carnem infestans

Entry preview:

A fleshworm, maggot; vermis carnem infestans, Ælfc. Gl. 24; Som. 60, 19; Wrt. Voc. 24, 23

Linked entry: maðu

fýr-mǽl

(n.)
Grammar
fýr-mǽl, es; m.

A fire-markmăcŭla igne inusta

Entry preview:

A fire-mark; măcŭla igne inusta Fýrmǽlum fág variegated with marks of fire, Andr. Kmbl. 2269; An. 1136

Linked entry: mǽl

hylde-mǽg

(n.)
Grammar
hylde-mǽg, es; m.
Entry preview:

A near and dear kinsman, Cd. 52; Th. 67, 1; Gen. 1094: 94; Th. 122, 25; Gen. 2032

hýrig-mann

(n.)
Grammar
hýrig-mann, es; m.

A subjectfollowerparishioner

Entry preview:

A subject, follower, parishioner Hýrigmonnum, L. E. I. 26; Th. ii. 422, 27. Hýrigmen, 28; Th. ii. 424, 16