Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

mór

Grammar
mór, I. add: — Hí eardiað an þæs gedwildes móre and meoxe (in luto heresis), Chrd. 96, 31. Móras salebras, i. loca lutosa, An. Ox. 17, 63. The word occurs often in charters, v. Midd. Flur.

ébere-morþ

(n.)
Grammar
ébere-morþ, es; n. [ǽber clear, manifest; morþ murder]

Open murder, manslaughter homĭcīdium manĭfestum

Entry preview:

Open murder, manslaughter; homĭcīdium manĭfestum, L. II. 12, § l; Th. i. 522, 27, Som. Ben. Lye

morþ-crundel

Similar entry: crundel

morþ-dǽd

(n.)
Grammar
morþ-dǽd, e; f.

A deed which causes destructiondeadly sinevil deed

Entry preview:

A deed which causes destruction, of the body Be ðǽm wiccecræftum and be liblácum and be morþdǽdum, gif man ðǽr ácweald wǽre (v. last passage under morþ,II., and morþ-weorc), L. Ath. i. 6; Th. i. 202, 11. of the soul, deadly sin, evil deed Hé gewenede

morþ-slaga

(n.)
Grammar
morþ-slaga, an; m.

A murdereran assassin

Entry preview:

A murderer, an assassin Sý ǽlc morþslaga áwirged maledictus, qui clam percusserit proximum suum, Deut. 27, 24. Oferfyll biþ mǽgbana and morþslaga, Wulfst. 242, 6

Linked entry: morþor-slaga

morþ-sliht

(n.)
Grammar
morþ-sliht, es; m.

Murderassassination

Entry preview:

Murder, assassination Be morþslihtum, L. Æðelst. iv. 6; Th. i. 224, 11, 12

Linked entry: morþor-sliht

morþ-wyrhta

(n.)
Grammar
morþ-wyrhta, an; m.

One who causes death

Entry preview:

One who causes death (by witchcraft or poison) Wiccan oððe wigleras, mánsworan oððe morþwyrhtan, L.E.G. 11; Th. i. 172, 20 (see note): L. Eth. vi. 7, 36; Th. i. 316, 21, 324, 11: L.C.S. 4; Th. i. 378, 7: Wulfst. 266, 25

Linked entry: morþor-wyrhta

morþ-cræft

(n.)
Entry preview:

deadly art Hwæt is seó micele miht þínre morð-cræfte, ꝥ þú þyllic gefremast þurh feóndlicne drýcræft, Hml. S. 35, 173. (?)

morþ-bealu

(n.)
Grammar
morþ-bealu, wes; n.

Deadly harmmurder

Entry preview:

Deadly harm, murder, Beo. Th. 272; B. 136

morþ-weorc

(n.)
Grammar
morþ-weorc, es; n.

An act which causes death

Entry preview:

An act which causes death (by witchcraft or poison), Hǽðenscipe biþ ðæt man ... wiccecræft lufige oððe morþweorc gefremme ( causes death by witchcraft or poison, Similar entries v. morþ. III), L.C.S. 5; Th. i. 378, 21. Deóflíce dǽda on morþweorcum and

morþ-dǽd

Entry preview:

Add: evil-doing Ofsceamod for þære morðdǽde þe hé gedón hæfde, and for þám manslihte þe hé slóh mid þǽre handa, Ælfc. T. Grn. 18, 34. an evil deed Irre and anda ús synd forbodene, manslyht and morðdǽda, Hml. A. 8, 190. Hé ( Jove ) manega manslihtas

morþ-wyrhta

Entry preview:

Ðider ( to hell ) sculan mánsworan and morð-wyrhtan, Wlfst. 26, 16. Add

feld-more

(n.)
Grammar
feld-more, an; f: -moru, e; f. [more a root]

A parsnipcarrotpastĭnāca

Entry preview:

A parsnip, carrot; pastĭnāca Feldmore parsnip, L. M. 3, 14; Lchdm. ii. 316, 21. Feld-more [MS. -mora] pastĭnāca, Ælfc. Gl. 42; Som. 64, 32; Wrt. Voc. 31, 42. Nim feldmoran sǽd take seed of parsnip, L. M. 3, 12; Lchdm. ii. 314, 19: iii. 72, 3. Wyrtdrenc

wealh-moru

Entry preview:

Wealmoru pastinaca, An. Ox. 56, 426. Add

wald-mora

Similar entry: wealh-more

wealh-more

(n.)
Grammar
wealh-more, wealh-moru, -mora, an; f. m.

A foreign root carrot parsnip

Entry preview:

A foreign root, carrot, parsnip Walhmore, uualhmorae pastinaca, Txts. 85, 1502. Wealmore, Wrt. Voc. ii. 67, 62: i. 286, 27: Lchdm. i. 120, 8. Wealmora, Wrt. Voc. i. 79, 58 daucus, 31, 43. Waldmora cariota, 31, 46

weald-more

Similar entry: wealh-more

weal-more

Grammar
weal-more, (-u, -a).

Similar entry: wealh-more

mór-hop

(n.)
Grammar
mór-hop, es; n.

A pool in a marsh

Entry preview:

A pool in a marsh Hé byreþ blódig wæl . . . mearcaþ mórhopu he (Grendel) will bear the bloody corse . . . will mark the marshy pools (with the blood), Beo. Th. 904; B. 450

mór-sceaþa

(n.)
Grammar
mór-sceaþa, an; m.

A bandita robber who lakes refuge in the moors

Entry preview:

A bandit, a robber who lakes refuge in the moors (v. mór) Ðone mórsceaþo (Barabbas), Mk. Skt. Lind. Rush. 15, 15, 11. Wæs Barabbas mórsceaþe (sceaþa. Rush.) erat Barabbas latro. Jn. Skt. Lind. 18, 40. Swá tó mórsceaþe (scaþe. Rush.) gié cwómun ( ad latronem