Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

stálian

(v.)
Grammar
stálian, ( = staþelian)
Entry preview:

to confirm Stálige (staþelige, L. I. P. 4; Th. ii. 308, 3) man and strangie and trymme hí georne mid wíslícre Godes lage, Wulfst. 267, 21. Cf.(?) efenstáledan conficiebantur, Wrt. Voc. ii. 133, 31

Linked entry: efen-stálian

stǽcan

(v.)
Entry preview:

(?)

stǽlan

Entry preview:

Him on edwít oft ásettað swearte súslbonan, [Satan on] stǽleð fǽhðe, þǽr þe hié freódrihten oft forgeáton the enmity they showed their Lord in frequently forgetting him is made a reproach to them by the devils, and is laid to their charge by Satan, Sat

stálian

(v.)
Entry preview:

Add:

-standing

(suffix)

Similar entry: under-standing

stǽnan

(v.)
Grammar
stǽnan, p. de
Entry preview:

to stone, cast stones at Ðú stǽnæst (stǽnas, Lind.) ða ðe tó ðé sende wéran, Mt. Kmbl. Rush. 23, 37. Ne stǽnas ué ðec non lapidamus te, Jn. Skt. Lind. 10, 32. Heó wæs stǽned óþ ðæt heó hire gást onsænde; ðá com þunerrád and ofslóh ðone mǽstan dǽl ðæs

standend

(n.)
Grammar
standend, es; m.
Entry preview:

One who stands Ðrífaldo stondendo ternos statores, Rtl. 193, 35

stǽgan

Similar entry: á-stǽgan

stǽnan

Entry preview:

Seó ǽ tǽhte þæt man sceolde ǽlcne wímman þe cild hæfde bútan rihtre ǽwe stǽnan (cf. eam lapidibus obruent viri civitatis, Deut. 22, 21). Nú ðonne gif Maria unbeweddod wǽre and cild hæfde, þonne wolde þæt Iúdéisce folc mid stánum hí oftorfian, Hml. Th.

stalian

(v.)
Entry preview:

Add For hwon gédyrstigodest þú ꝥ þú þus oft in þisra muneca wyrtúne stalodest? . . . Gang nú and æfter þissere tíde ne stala (stel, v. l. ) þú her ná má, Gr. D. 25, 6-20. Þæt seofoðe bebod is: 'Ne stala þú' (cf. ne stel þú, Ex. 20, 15), Hml. Th. ii.

starian

(v.)
Entry preview:

Ðá ðá hí úp tó heofonum starigende stódon, Hml. Th. i. 296, 3. In l. 7 for an l. andǽges. Add

stǽlan

(v.)
Grammar
stǽlan, p. de

To impute a crime toa personto chargedeclare something against a person

Entry preview:

To impute a crime to (on, ongeán) a person, to charge, declare something against a person Ic ðé þreáge and stǽle beforan ðé and ðé cýðe eal ðás yflu arguam te, et statuam contra faciem tuam, Ps. Th. 49, 23. Se deófol ða syndǽda stǽleþ on ða gástas the

stagan

(v.)
Grammar
stagan, stǽcan ?.(Cf.
Entry preview:

Icel. steikja to roast) to roast Ǽles tácen is þæt mon wecge his swýþran hand and sette syþþan ofer his wynstran earm and ástrehtre his wynstran hande stríce þwyrs ofer mid þǽre swyðran, swylce hé hine corflige swá swá mon ǽl déð þonne hine mon on spite

Linked entry: stǽcan

stand

(n.)
Grammar
stand, es; m.
Entry preview:

A stand, stay, pause, delay Miððý stondas (stando, Lind.) monige wérun cum mora multa fieret, Mk. Skt. Rush. 6, 35

stæððan

(v.)
Entry preview:

to make staid, to stay Saga hwá mec rǽre, ðonne ic restan ne mót, oþþe hwá mec stæðþe, ðonne ic stille beóm, Exon. Th. 387, 4; Rä. 4, 74

a-stælan

(v.)
Grammar
a-stælan, [a, stælan to steal]

To steal outto seduceobrepere

Entry preview:

To steal out, to seduce; obrepere Ðæt me nǽfre deófol on astelan ne mǽge that the devil may never secretly creep on me [seduce me], L. De. Cf. 9; Wilk. 88, 49

a-stǽnan

(v.)
Grammar
a-stǽnan, p. de; pp. ed

To adorn with stones or gemslapidibus vel gemmis ornare

Entry preview:

To adorn with stones or gems; lapidibus vel gemmis ornare Gimmum astǽned adorned with gems, Salm. Kmbl. 128; Sal. 63. Mid deórwyrþum gimmum astǽned de lapide pretioso ornata, Ps. Th. 20, 3. Astǽned gyrdel a girdle set with stones, Cot. 201

for-stalian

(v.)
Grammar
for-stalian, p. ede; pp. ed [stalian to steal]

To steal awayaufŭgĕre

Entry preview:

To steal away; aufŭgĕre Gif wíteþeów hine forstalie if a penal slave steal himself away, L. In. 24; Th. i. 118, 6. Gif he hine forstalede if he should have stolen himself away, L. Ath. v. § 6, 3; Th. i. 234, 7

under-standing

(n.)
Grammar
under-standing, e; f.

Intelligence

Entry preview:

Intelligence On andgyte inran under-standincge sense interioris intelligentie, Scint. 221, 13

Linked entry: -standing

ymb-standend

(n.)
Grammar
ymb-standend, es; m.
Entry preview:

A by-stander Hí ánra gehwilcum ymbstandendra forsǽton heáfodsiéna, Cd. Th. 150, 8; Gen. 2488. Ðá cwæðse cásere tó ðám embstandendum, Homl. Skt. i. 23, 275. Sum mon of ðǽm ymbstondendum quidam de circumstantibus Mk. Skt. Rush. Lind. 14, 47