Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

burh-man

(n.)
Grammar
burh-man, -mann, es; m.
Entry preview:

A townsman, citizen; urbanus, civis Burhman vel burhsita urbanus, Ælfc. Gl. 50; Som. 65, 103; Wrt. Voc. 34, 32: Nathan. 1

Linked entries: burga man byrig-man

ǽwda-man

(n.)
Grammar
ǽwda-man, -mann, es; m.

A witnessfidejussorconsacramentalis

Entry preview:

A witness; fidejussor, consacramentalis Rim ǽwdamanna a number of witnesses, L. H. E. 5; Th. i. 28, 12

féðe-man

(n.)
Grammar
féðe-man, -mann, es; m.

A footmansoldierpĕdestris mīlespĕdes

Entry preview:

A footman or soldier; pĕdestris mīles, pĕdes, Som. Ben. Lye

frig-man

(n.)
Grammar
frig-man, -mann, es; m.

A freemanhŏmo līber

Entry preview:

A freeman; hŏmo līber Gif frigman freólsdæge wyrce if a freeman work on a festival-day, L. C. S. 45; Th. i. 402, 12, note 28: 47; Th. i. 402, 21. Gif frigman fréum stelþ if a freeman steal from a freeman, L. Ethb. 9; Th. i. 6, 2

almes-man

(n.)
Grammar
almes-man, -mann, es; m.

An almsmaneleemosynarius

Entry preview:

An almsman; eleemosynarius Ðonne nime man uncúþ sǽd æt almesmannum then let one take strange seed of almsmen, Lchdm, i. 400, 17

fyrn-man

(n.)
Grammar
fyrn-man, -mann, es; m.

A man of yorequi ōlim vixit

Entry preview:

A man of yore; qui ōlim vixit Geseah he fyrnmanna fatu he saw vessels of men of yore, Beo. Th. 5515; B. 2761

æsc-man

(n.)
Grammar
æsc-man, -mann, es; m.

A ship-mansailorpiratenautapirata

Entry preview:

A ship-man, sailor, and hence a pirate; nauta, pirata Ǽgþer ge æscmanna ge óðerra both of the ship-men and of the others, Chr. 921; Th. 195, 15: Cot. 155

flot-man

(n.)
Grammar
flot-man, -mann, -mon, -monn, es; m.

A float-mansailorpiratenautapīrāta

Entry preview:

A float-man, sailor, pirate; nauta,pīrāta Wícing oððe flotman pīrāta, Wrt. Voc. 73, 74. Flotmen pīrātæ, Lupi Serm. i. 14; Hick. Thes. ii. 103, 19. Flotmanna nautárum, Mone B. 114.

Linked entry: flet-mon

drý-man

(n.)
Grammar
drý-man, drý-mann, es; m.
Entry preview:

A magician, sorcerer Hé eóde tó ánum drýmen ... þá gebróhte se drýman þone cnapan tó his deófle, Hml. S. 3, 367. Fela sǽdon þá drýmen þurh deófles cræft, Iamnes and Mambres, 17, 114. Drýmen þe mid dydrunge farað, Hml. Th. ii. 330, 27. Þurhdrýmanna dydrunge

frí-man

(n.)
Grammar
frí-man, -mann, es; m.

A freemanlīber hŏmo

Entry preview:

A freeman; līber hŏmo Gif fríman edor-brecþe gedéþ, vi scillingum gebéte if a freeman commit house-breaking, let him make amends with six shillings, L. Ethb. 27; Th. i. 8, 15: 29, 31; Th. i. 10, 3, 6: L. Win. 11; Th. i. 40, 1: L. N. P.

bǽr-man

(n.)
Grammar
bǽr-man, -mann, es; nom. pl. bǽrmenn; d. bǽrmannum; m.

A man who bearsa bearercarrierporterbajulus

Entry preview:

A man who bears, a bearer, carrier, porter; bajulus Ða bǽrmenn gesetton heora fótlǽst the porters set their footstep, Jos. 3, 15

freót-man

(n.)
Grammar
freót-man, -mann, es; m.

A freedmanlībertus

Entry preview:

A freedman; lībertus Hió hyre an ðara [MS. ðere] manna and ðæs yrfes, bútan ðám freótmannum [MS. -mannon] she gives her the men and the stock, except the freedmen, Cod. Dipl. 1290; A. D. 995; Kmbl. vi. 131, 10

ettul-man

(n.)
Grammar
ettul-man, es; m.

A gluttonous manvŏrax hŏmo

Entry preview:

A gluttonous man; vŏrax hŏmo; — Hér ys ettulman ecce hŏmo vŏrax. Mt. Bos. 11, 19

Linked entry: etol

mán-cynn

(n.)
Grammar
mán-cynn, (?) an evil race. v. mann-cynn;
2 (last passage).

cépe-man

(n.)
Grammar
cépe-man, es; m.

A chapman, merchantmercator

Entry preview:

A chapman, merchant; mercator Gif man feormaþ cépeman if a man entertain a chapman, L. H. E. 15; Th. i. 32, 17. Hit cépemen ne gefaraþ merchants do not visit it, Bt. 18, 2; Fox 64, 1

fáh-man

(n.)
Grammar
fáh-man, -mon, es; m.

A foeman, an enemyinĭmīcus

Entry preview:

A foeman, an enemy; inĭmīcus Gif hie fáhmon [fáhman MS. H.] geierne if a foeman flee to it, L. Alf. pol. 5; Th. i. 64, 9

Linked entry: ge-fáhmon

MANN

(n.)
Grammar
MANN, man, monn, es; m.

MANa human being of either sexa man who is wnder the authority of anothera servantvassalliege-mana parishioner

Entry preview:

MAN, a human being of either sex Hic et hæc homo ǽgþer is mann ge wer ge wíf, Ælfc. Gr. 9; Som. 8, 54.

Linked entry: manna

Englisc-man

(n.)
Grammar
Englisc-man, -mon, es; m.

An Englishman Anglĭcānus

Entry preview:

An Englishman; Anglĭcānus Ic wille ðæt gé fédaþ ealle wæga án earm Engliscmon I will that ye entirely feed one poor Englishman, L. Ath. i. prm; Th. i. 198, 5

ge-man

(n.)
Grammar
ge-man, the hollow of the hand.
Entry preview:

Dele, and see ge-mána

burg-man

Grammar
burg-man, (burh-).
Entry preview:

Hí wendon him tó þǽre burge ( Dover ) weard and ofslógon þanne .xx. manna, and þá burhmen ofslógon .xix. men on óðre healfe, Chr. 1048; P. 173, 4. Lǽde hine sum ealdormann hine geond þás burh and secge þám burhmannum, Hml. A. 99, 235. Add