Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

tó-nama

(n.)
Grammar
tó-nama, an; m.

A surname,cognomen

Entry preview:

A surname, cognomen His tónama wæs Cambises gecweden, Homl. Ass. 103, 25. 'Huætd ðé tónoma (or tó noma (dat.)?; Rush. has noma) is?' And cuoeð tó him: 'Here tónoma mé is' quod tibi nomen este? Et dicit ei: 'Legio nomen mihi est,' Mk. Skt.

Linked entry: tó-namian

ge-tónamian

(v.)
Grammar
ge-tónamian, v. tó-namian
Entry preview:

in Dict

tó-namian

(v.)
Grammar
tó-namian, p. ode

To surname

Entry preview:

To surname Simon ðone getónomade (getornomade, MS.) stán Simonem quem cognominauit Petrum, Lk. Skt. Lind. 6, 14

Linked entry: tó-nama

tó-niman

(v.)
Grammar
tó-niman, p. -nam, pl. -námon; pp. -numen.

to take to piecesdivideto take away,

Entry preview:

to take to pieces, divide Hæfde se cyning his fierd on tú tónumen, Chr. 894; Erl. 90, 17. to take away, cf. æt-beran Tollite portas, principes ... Ðæt byþ on Englisc: Gé ealdras, tónymaþ ða gatu, Nicod. 27; Thw. 15, 8

ge-cweþan

Entry preview:

In þǽre stówe þe is gecueden Deórham, Chr. 577; P. 18, 31. a name His tónama wæs Cambises gecweden, Hml. A. 103, 25. His nama wæs gereht 'Godes strengo.' Wel þæt wæs gecweden, Bl.

Linked entry: ge-cwidrǽden