up-gang
- noun [ masculine ]
-
Sunnon upgong æt middan sumere
ortus solis solstitialis,
- Bd. 5, 12 ;
- S. 627, 34.
-
Æfter sunnan upgonge,
- L. Alf. 25;
- Th. i. 50, 20 .
-
Ǽr sunnan upgange,
- Lchdm. ii. 306, 17.
-
Æt sunnan upgonge,
- Nar. 27, 17.
-
Fram sunnan upgange óð hire setlgang,
- Ps. Th. 49, 2: 112, 3.
-
Uppgange,
- 106, 3.
-
Tóforan mónan upgonge,
- Nar. 13, 9.
-
Hí (the constellations of the zodiac) gefyllaþ twá tída mid hyra upgange oððe nyðergange,
- Lchdm. iii. 246, 8.
-
Hí forwerndon heom ǽgðer ge upganges ge wæteres,
- Chr. 1046;
- Erl. 171, 5.
-
Hí námon him wintersettl on Temesan ... Ðá æfter middan wintra hí námon ǽnne upgang út þurh Ciltern and swá tó Oxneforda.
- 1009;
- Erl. 143, 9.
-
Hié gerýmdon ðone upgang and geworhtan,
- Blickl. Homl. 201, 17.
Bosworth, Joseph. “up-gang.” In An Anglo-Saxon Dictionary Online, edited by Thomas Northcote Toller, Christ Sean, and Ondřej Tichy. Prague: Faculty of Arts, Charles University, 2014. https://bosworthtoller.com/34050.
Checked: 2