oretta
- noun [ masculine ]
-
Wearp ðá wunden mǽl yrre oretta (Beowulf),
- Beo. Th. 3068 ;
- B. 1532 : 5070 ;
- B. 2538 .
-
David, eádig oretta.
- Andr. Kmbl. 1757 ;
- An. 881 .
-
Beorn beaduwe heard . . . ánrǽd oretta . . . Cristes cempa (St. Andrew), 1965 ; An. 985. þegnas lǽrde eádig oreta (St. Andrew), eorlas trymede,
- 925 ;
- An. 463 .
-
Eádig oretta andwîges heard (Guthlac),
- Exon. Th. 112, 21 ;
- Gú. 147 .
-
Swá sceal oretta compian,
- 122, 33 ;
- Gú. 315 .
-
Godes orettan swencan,
- 136, 15 ;
- Gú. 541 .
Bosworth, Joseph. “oretta.” In An Anglo-Saxon Dictionary Online, edited by Thomas Northcote Toller, Christ Sean, and Ondřej Tichy. Prague: Faculty of Arts, Charles University, 2014. https://bosworthtoller.com/24919.
Checked: 1