Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

strangian

  • verb [ weak ]
Dictionary links
Grammar
strangian, p. ode.
to grow strong, be strong, prevail, flourish
Show examples
  • Ic strangige oððe geðeó

    uigeo,

    • Ælfc. Gr. 26, 2
    • ;
    • Zup. 154, 14
    • .
  • Strongaþ

    praevaluít,

    • Ps. Surt. 51, 9
    • .
  • Ic strongade wið him

    praevalui adversus eum,

    • 12, 5
    • .
  • Word unrehtwísra strongadun (praevaluerunt) ofer ús,

    • 64, 4
    • .
  • Strangadan, swíðodon

    invalescebant,

    • Wrt. Voc. ii. 74, 6
    • .
  • Strangedon,

    • 46, 49
    • .
[
Þet eower heorte erȝian and eower feond strongian, O. E. Homl. i. 13, 28.
O. H. Ger. strangén confortari.
]
to make strong, confirm, comfort
Show examples
  • Staþelige man and strangle and trumme hí georne,

    • L. I. P. 4
    • ;
    • Th. ii. 308, 3
    • .
  • Hé ðǽr wunode strangende hira heortan on geleáfan,

    • Blickl. Homl. 249, 17
    • .
Etymology
[
Heo strangede þe walles, Laym. 4461.
]
Similar entries
v. ge-strangian; strangung.
Full form

Word-wheel

  • strangian, v.