Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

strang

(adj.)
Grammar
strang, adj.
Entry preview:

Ðæt hié hæfden ðý strengran scyte ne sagittarum jactus inpedirentur, Ors. 1. 10; Swt. 46, 13.

wíte

(n.)

punishmentpain that is inflicted as punishmenttormenta meansimplementa fine.tormentplaguediseaseevilpain

Entry preview:

Syndon hyra wíta scytelum cilda onlícost sagittae parvulorum factae sunt plagae eorum Ps. Th. 63, 7. Wraðu wannhálum wíta gehwylces, sæce and sorge, Elen. Kmbl. 2058; El. 1030. Hé monge gehǽlde hefigra wíta. Exon. Th. 155, 9 ; Gú. 857.