Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

slaga

Entry preview:

Hé tó þám ylpe cóm, and . . . stung hine æt ðám nafelan ꝥ hí lágon ðǽr bégen heora ǽgðer óðres slaga, Hml. S. 25, 587. Him gewearð ꝥ man funde níwe swurd and níwne slagan (executioner) þǽrtó, Hml. S. 12, 233. Add

slaga

(n.)
Grammar
slaga, an; m.
Entry preview:

Ic monnes feorh tó slagan séce, Cd. Th. 92, 7; Gen. 1525. Slagum interfectoribus, Engl. Stud. ix. 40, col. 1. Se Hǽlend miltsian wolde his ágenum slagum, H. R. 107, 5

mann-slaga

(n.)
Grammar
mann-slaga, an; m.

A homicideman-slayer

Entry preview:

A homicide, man-slayer Manslaga homicida, Wrt. Voc. i. 85, 44: L. Edm. E. 4; Th. i. 246, 7. Ne beó ðú manslaga non occides, Deut. 5, 17: L. Eth. ix. i; Th. i. 340, 8: L. C. S. 41; Th. i. 400, 13. Gé sind manslagan ye are murderers, Homl. Th. i. 46, 24

bróþor-slaga

Entry preview:

Cain, se bróðorslaga, þe Abel ofslóh, Hml. A. 60, 221. Add

módor-slaga

(n.)
Grammar
módor-slaga, an; m.

A matricidematricida

Entry preview:

A matricide; matricida. Wrt. Voc. i. 85, 46

morþor-slaga

(n.)
Grammar
morþor-slaga, an; m.

A murdererhomicide

Entry preview:

A murderer, homicide Morþorslago homicidas, Mt. Kmbl. Lind. 22, 7

Linked entry: morþ-slaga

morþ-slaga

(n.)
Grammar
morþ-slaga, an; m.

A murdereran assassin

Entry preview:

A murderer, an assassin Sý ǽlc morþslaga áwirged maledictus, qui clam percusserit proximum suum, Deut. 27, 24. Oferfyll biþ mǽgbana and morþslaga, Wulfst. 242, 6

Linked entry: morþor-slaga

fæder-slaga

(n.)
Grammar
fæder-slaga, an; m.

A father-slayer parrĭcīda

Entry preview:

A father-slayer; parrĭcīda, Ælfc. Gl. 85; Som. 73, 113; Wrt. Voc. 49, 20

bróðor-slaga

(n.)
Grammar
bróðor-slaga, an; m.

A BROTHER-SLAYERfratricidaa brothera slayer

Entry preview:

Similar entries v. bróðor a brother, slaga a slayer

ágen-slaga

(n.)
Grammar
ágen-slaga, an; m.

A self-slayerself-murdererqui sibimet ipsi manum infert

Entry preview:

A self-slayer, self-murderer; qui sibimet ipsi manum infert,Octo Vit. capit

mǽg-slaga

(n.)
Grammar
mǽg-slaga, an; m.

The slayer of a kinsman

Entry preview:

The slayer of a kinsman Mǽgslaga parricida, Ælfc. Gl. 85; Som. 73, 114; Wrt. Voc. 49, 21: Ælfc. Gr. 7; Som. 6, 46. Se mǽgslaga Cain the fratricide Cain, Homl. Th. ii. 58, 28. Hér syndan mannslagan and mǽgslagan, Wulfst. 165, 27: 266, 26

ágen-slaga

Entry preview:

Add: A suicide Nán sylfcwala, ꝥ is ágenslaga, ne becymð tó Godes ríce, O. E. Hml. i. 296, 14. Ǽlc ágenslaga on écnysse ðrowað. Hml. S. 19, 230: Hml. Th. ii. 250, 22

mann-slaga

Entry preview:

Þá þe óðre men mid mánáðum beswícað beóð eal swá miceles wítes scyldige swá ðá manslagan, Hml. A. 147, 94. Betwuh þám manslagum cum viris sanguinum, Ps. Th. 25, 9. Þá manslagan, 5, 6. Add

slege

(n.)
Grammar
slege, slæge,es; m.

a stroke, blowof a serpent's sting,a striking, beating,stamping, coiningclashing, collisiona crash, clap of thundea fatal stroke, slaying, slaughter, death (by violencea defeat, loss inflicted on an army; cladesa stroke of affliction, punishment, diseasean instrument for striking a slaya plectrumplectro]a stroke, blowslayingplaga, ictus, tusio, percussio :a blow, defeat; n. a blow; a defeat, slaughter, loss; a stroke of apoplexy

Entry preview:

a stroke, blow Mé and míne geféran mid ánum slege (ictu) hé (the whale) mæg besencan Coll. Monast. Th. 24, 33. Gif hine mon geyflige mid slege oððe mid bende L. Alf. pol. 2; Th. i. 62, 3. Geswell ðe wyrð of fylle oððe of slege Lchdm. ii. 6, 28. His eáge

Linked entries: slæge hearp-slege

slág

(n.)
Entry preview:

a sloe

slagu

(n.)
Entry preview:

(?)

slǽd

Grammar
slǽd, sléd. l. slæd, sled, slead,
Entry preview:

and add Andlang slades, C. D. v. 379, 19. Sleades, 70, 26. On slade . . . eft on sled, 286, 27-34. Of sleade, iii. 384, 28. v. wæter-, wíþig-slæd

slæc

(adj.)
Grammar
slæc, sleac, slec (v. slæcness); adj.
Entry preview:

Slack. of persons inactive, slothful, lazy, not willing to make an effort Slæc reses, Wrt. Voc. ii. 118, 77. Sleac piger, i. 74, 33: lentus vel piger, 49, 35. Sleac vel slaw pigras vel lentus, 16, 48. Ðú yfela þeówa and sleac thou wicked and slothful

Linked entry: sleac

slǽd

(n.)
Grammar
slǽd, sléd, es; n.
Entry preview:

A slade in local names, e. g. Waterslade, v. W. Somerset Words, E. D. S. Pub. , and in some dialects. ' Slade a breadth of greensward in ploughed land; a flat piece of grass; but now most commonly applied to a broad strip of greensward between two woods

slæge

Similar entry: slege