Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

strang

(adj.)
Grammar
strang, adj.
Entry preview:

Strang storm, Lchdm. i. 326, 19. His tógán biþ ðearle strang, 364, 17. Se stranga rén, Ps. Th. 71, 6, Ðá gemunde hé ða strangan dǽda ðara unmanna and ðæra woruldfrumena Guthl. 2; Gdwin. 12, 27.

strang

Entry preview:

Add Þurh þæt strange fæsten him gemildsode God, Hml. Th. i. 246, 23. v. ceorl-, earm-, feoh-, weorold-, wíg-strang

ceorl-strang

(adj.)
Grammar
ceorl-strang, adj.

manlikefortis, virilis

Entry preview:

Strong as a man, manlike; fortis, virilis Ceorl-strang fǽmne a manlike woman; virago, Ælfc. Gl. 5; Som. 56, 10; Wrt.Voc. 17, 18

earm-strang

(adj.)
Grammar
earm-strang, adj.

Arm-strong, muscular tŏrōsus

Entry preview:

Arm-strong, muscular; tŏrōsus, Ælfc. Gl. 72; Som. 70, 124; Wrt. Voc. 43, 49

fór-strang

(adj.)
Grammar
fór-strang, adj.

Very strongprævălĭdus

Entry preview:

Very strong; prævălĭdus Fórstrangne oft wíf hine wríþ [though] very strong, a woman often binds him, Exon. 113 a; Th. 434, 2; Rä. 51, 4

mægen-strang

(adj.)
Grammar
mægen-strang, adj.

Strong in power

Entry preview:

Strong in power Hú ðú mǽre eart mihtig and mægenstrang how great thou (Christ) art, how mighty and strong in power, Hy. 3, 21; Hy. Grn. ii. 282, 21. Ðú eart se miccla and se mægenstranga, 3, 38; Hy. Grn. ii. 282, 38. Mægenstrong, Exon. 129 a; Th. 495

strang-líc

(adj.)
Grammar
strang-líc, adj.
Entry preview:

of persons, strong, robust Cniht, stranglíc on wæstme and wénlíc on nebbe, Ælfc. T. Grn. 16, 41. Hwæðer ðæt landfolc sí tó gefeohte stranglic oððe untrumlíc populum, utrum fortis sit an infirmus, Num. 13, 20. of things, strong, firm, solid, able to resist

þurh-strang

(adj.)
Grammar
þurh-strang, adj.
Entry preview:

Very strong Ðurhstrange praeualidas, An. Ox. 50, 25

weorold-strang

(adj.)
Grammar
weorold-strang, adj.
Entry preview:

Having great temporal power Þá woruldstrangan kynegas, Nap. 71, 5

wíg-strang

(adj.)
Grammar
wíg-strang, adj.

Powerful in war

Entry preview:

Powerful in war Wígstrang bellipotens Wrt. Voc. ii. 12, 45

un-strang

(adj.)
Grammar
un-strang, adj.

Not strongweakfeeble

Entry preview:

Á sceal man ðam unstrangan men líðelícor déman ðonne ðam strangan, L. C. S. 69; Th. i. 412, 4. Hyra handa wǽron unstrange hine tó ácwellanne, Shrn. 117, 31. Hé ( Peter ) mid his gange getácnode ǽgðer ge ða strangan ge ða unstrangan on Godes folce.

byrðen-strang

(adj.)
Entry preview:

ad; Burthen-strong, strong to bear burdens; oneribus portandis robustus Assa is stunt nýten, and byrðenstrang an ass is a foolish beast, and strong for burdens, Homl. Th. i. 208, 13

feoh-strang

(adj.)
Grammar
feoh-strang, adj.

Money-strongpossessing cattle or moneypĕcuāriuspĕcūniōsus

Entry preview:

Money-strong, possessing cattle or money; pĕcuārius, pĕcūniōsus Feohstrang man pĕcuārius, Ælfc. Gl. 58; Som. 67, 112; Wrt. Voc. 38, 35. Feohstrang pĕcūniōsus, 88; Som. 74, 71; Wrt. Voc. 50, 51

ful-strang

(adj.)
Grammar
ful-strang, -strong, full-strong; adj.

Full strongvery severe or overwhelmingvalde sĕvērus vel rĭgĭdus

Entry preview:

Full strong, very severe or overwhelming; valde sĕvērus vel rĭgĭdus Wæs him eall fulstrang it was all very severe to them, Cd. 218; Th. 278, 23; Sat. 226. Is ðeós þrag fulstrong this moment is very overwhelming, Exon. 72 b; Th. 270, 13; Jul. 464

Linked entry: full-strong

lang-strang

longanimis

Entry preview:

glosses longanimis in Ps. Lamb. 102, 8

med-strang

(adj.)
Grammar
med-strang, adj.

Of moderate meansof middle rank

Entry preview:

Of moderate means, of middle rank Ic lǽrde wlance men and heáhgeþungene ... Ic lǽrde eác ða medstrangan men (cf. Honsl. Th. i. 370, 20, see under medume) ... and þearfum ic lǽrde, Blickl. Homl. 187, 13-17

strang-hende

(adj.)
Grammar
strang-hende, -hynde; adj.
Entry preview:

Strong of hand Dauid is gecweden fortis manum, ðæt ys stranghynde, Ælfc. T. Grn. 7, 14

strang-mód

(adj.)
Grammar
strang-mód, adj.
Entry preview:

Of strong mind, confident, resolute God ða unstrangan ðyses middangeardes geceás, ðæt ða strangmódan, ðe on ágenum mihtum truwiaþ, gescende wǽron, R. Ben. 138, 28

swíþ-strang

(adj.)
Grammar
swíþ-strang, adj.
Entry preview:

Of great strength or force. v. next word

strang-lic

Entry preview:

1. add: displaying force or energy Beóð swíðe stranglicu word on heofenes roderum erit vox magna et fortis in firmamento caeli, Verc. Först. 121, 19. 2. add Þǽr wearð on dæg swíðe stranglic gefeoht on bá halfe, Chr. 1066; P. 199, 12. Hé þet land mid