Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

weard-mann

(n.)
Grammar
weard-mann, es; m.

A guard, watchman, keeper

Entry preview:

A guard, watchman, keeper Nyte wé hweþer se weardmann wǽre ǽfre gefullod, Homl. Skt. i. 11, 293. Ealle ða weardmenn wǽron geswefode búton heora ánum, 11, 200: 4, 419. Ða weardmenn ðe bewiston Cristes líc, Homl. Ass. 79, 175. Hé geseah ðæra sceaþena fær

æhte-mann

a serf

Entry preview:

Add: a serf Be manna metsunge. Ánan esne gebyreð tó metsunge . . . Ðeówan wífmen. . . . Eallum ǽhtemannum gebyreð . . ., Ll. Th. i. 436, 25-33. Ðá wearð gefullod fæder and sunu mid heora innhýrede and heora ǽhtemannum, Hml. S. 5, 308

ælmes-mann

(n.)
Grammar
ælmes-mann, es; m.

An alms-manone supported by alms, a bedesman or a beggar

Entry preview:

An alms-man (v. N. E. D.), one supported by alms, a bedesman or a beggar Ðeáh se man nime ǽnne stán and lecge on fúl slóh, ðæt se ælmesman mæge mid ðám óðrum fét steppan on ðá clǽnan healfe, Wlfst. 239, 10. On ælmesmannes híwe, Hml. S. 23, 562. Ðæt gé

gú-mann

(n.)
Grammar
gú-mann, es; m.

A man of old

Entry preview:

A man of old Ðǽm gúmonnum antiquis, Mt. Kmbl. Rush. 5, 27

hǽðen-mann

(n.)
Grammar
hǽðen-mann, -monn, es; m.

A heathen

Entry preview:

A heathen Hǽðinmonn samaritanus, Lk. Skt. Lind. 10, 33

healf-mann

(n.)
Grammar
healf-mann, es; m.

Half man

Entry preview:

Half man Halfmann semivir, Ælfc. Gr. 8; Som. 7, 23

windu-mær

Similar entry: wudu-mær

wine-mǽg

(n.)
Grammar
wine-mǽg, s; m.

A loving kinsman

Entry preview:

A loving kinsman Him his winemágas georne hýrdon, Beo. Th. 131; B. 65: Byrht. Th. 140, 50; By. 306: Elen. Kmbl. 2029; El. 1016. Hé winemága lyt, freónda hæfde, Cd. Th. 158, 31; Gen. 2625. Winemǽga hryre, Exon. Th. 287, 1; Wand. 7: 184, 2; Gú. 1338. Winemǽgum

wíg-mann

(n.)
Grammar
wíg-mann, es; m.

A man of wara fighting mansoldier

Entry preview:

A man of war, a fighting man, soldier Bella-tores syndon wígmen ðe eard sculon werian wíglíce mid wǽpnum, L. I. P. 4 ; Th. ii. 306, 36 : Wulfst. 267, 15

on-mang

(prep.)
Grammar
on-mang, prep. with dat.

Among

Entry preview:

Among Onmang folce, Lev. 24, 10: Homl. Skt. i. 23, 92. Onmang óðrum mannum, 23, 478. Onmang ðam ðe hí on wópe wǽron whilst they were weeping, 23, 246

Linked entry: a-mang

hleów-mǽg

(n.)
Grammar
hleów-mǽg, es; m.

A near relation, one who is bound to offer shelter or help [?],

Entry preview:

A near relation, one who is bound to offer shelter or help [?], Cd. 48; Th. 61, 34; Gen. 1007: 75; Th. 94, 3; Gen. 1556: 78; Th. 96, 16; Gen. 2596: 76; Th. 95, 21; Gen. 1582; Exon. 81 b; Th 307, 18; Seef. 25

spyre-mann

(n.)
Grammar
spyre-mann, es; m.

One who tracks

Entry preview:

One who tracks His speremon the man who tracked him, Chart. Th. 172, 25

Linked entry: spere-mann

mán-cynn

(n.)
Grammar
mán-cynn, (?) an evil race. v. mann-cynn;
2 (last passage).

burh-waru-man

(n.)
Grammar
burh-waru-man, -mann, es; m.
Entry preview:

A citizen; civis, Bd. 1, 7; S. 479, 12

frig-man

Grammar
frig-man, l. frig man.

Similar entry: FREÓ

mán-forwyrht

(n.)
Grammar
mán-forwyrht, es; n,

Sincrime

Entry preview:

Sin, crime Fore moncynnes mánforwyrhtum, Exon. 24a; Th. 67, 28; Cri. 1095

flot-man

(n.)
Grammar
flot-man, -mann, -mon, -monn, es; m.

A float-mansailorpiratenautapīrāta

Entry preview:

A float-man, sailor, pirate; nauta,pīrāta Wícing oððe flotman pīrāta, Wrt. Voc. 73, 74. Flotmen pīrātæ, Lupi Serm. i. 14; Hick. Thes. ii. 103, 19. Flotmanna nautárum, Mone B. 114. Flotmonna freá chief of mariners [Noah ], Cd. 72; Th. 89, 3; Gen. 1475

Linked entry: flet-mon

mál-dæg

(n.)
Grammar
mál-dæg, es; m.

An agreementcovenantsettlementa day on which terms are fixeda day when the dowry was settled

Entry preview:

An agreement, covenant, settlement(?) (Icel. mál-dagi) or a day on which terms are fixed(?) (O. H. Ger. mahal-tag dies sponsionis) a day when the dowry was settled Ic an míne wífe al þe þing þe ic haue on Norfolke so ic hire gaf tó mund and to máldage

mán-áþ

(n.; adj.)
Grammar
mán-áþ, es; m.

A false oathperjury

Entry preview:

A false oath, perjury Se ðe mánáþ [other reading mǽnne áþ] swerige he who commits perjury, L. Ath. i. 25; Th. 212, 18

mán-bealu

(n.)
Grammar
mán-bealu, wes; n.

Wicked injury

Entry preview:

Wicked injury, Cd. 174; Th. 218, 27; Dan. 45