Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

wan-hæfelness

Similar entry: wan-hafolness

wan-hæfenness

(n.)
Grammar
wan-hæfenness, e ; f.
Entry preview:

Want, need Wanhæfænysse and metelǽste famis inedia, Hpt. Gl. 480, 33

Linked entry: hæfenness

wan-hǽle

(adj.)
Grammar
wan-hǽle, ; adj.
Entry preview:

Having bad health Ealle ða ðe wonnhiǽle wǽron, healtte and blinde, dumbe and deáfe, Nar. 48, 31

Linked entry: wan-hál

wan-hafa

(n.)
Grammar
wan-hafa, an; m.
Entry preview:

A poor person Wanhafa and þearfa ic eom inops et pauper sum ego. Ps. Spl. 85, 1

Linked entry: hafa

wan-hafol

(adj.)
Grammar
wan-hafol, adj.
Entry preview:

Needy, destitute Him embe stódon wépende wyde*-*wan and wanhafele þearfan, Homl. Skt. i. 10, 65. Widewena bigleofa and wanhafolra manna, ii. 25, 765. Gehelp wanhafolum mannum mid ðínum ágenum spédum, i. 21, 363

wan-hafolness

(n.)
Grammar
wan-hafolness, , e; f.
Entry preview:

Need, want, destitution Nis wanhafolnes [inopia) ondrǽdendum hine. Ps. Lamb. 33, 10. Úre wanhæfelnesse inopiae nostrae, 43, 24

Linked entry: wan-hæfelness

wan-hálian

(v.)
Grammar
wan-hálian, p. ode
Entry preview:

To weaken, impair the health or soundness of something

Linked entry: ge-wanhálian

wan-hálness

(n.)
Grammar
wan-hálness, e; f.
Entry preview:

Weakness, sickness, unsoundness, infirmity Ðæm abbode is á tó behealdenne heora (fratrum infirmorum) wanhálnes (imbecillitas), R. Ben. 75, II. Wanhálnysse (debilitate) ealles líchaman, Scint. 38, 7. Dysig æfter untrumnysse his ongyt, and æfter wanhálnysse

Linked entries: hál-ness wan-hǽþ

wan-hlyte

(adj.)
Grammar
wan-hlyte, adj.
Entry preview:

Not having a share in something, destitute of Wanhlytne expertem, Wrt. Voc. ii. 33, 8

wan-sǽlig

(adj.)
Grammar
wan-sǽlig, adj.
Entry preview:

Unblest, miserable, evil Grendel, wonsǽlig wer, Beo. Th. 210; B. 105. Wineleás, wonsǽlig genimeþ him wulfas tó ge*-*féran. Exon. Th. 342, 24; Gn. Ex. 147. In ðisse wonsǽlgan worulde lífe, 158, 33; Gú. 919. Weras wansǽlige mé (Christ) slógon and swungon

wan-spéd

(n.)
Grammar
wan-spéd, e; f.
Entry preview:

Poverty, indigence Þurh wanspéde per inopiam, Scint. 226, 6. On ðæm gefeohte wæs ǽrest anfunden Sciþþia wanspéda ea res primo fidem inopiae Scythicae dedit, Ors. 3, 7; Swt. 116, 34

wan-wegende

(adj.)
Grammar
wan-wegende, adj. (ptcpl.)
Entry preview:

Waning On wanwegendum mónan, Lchdm. i. 100, 20. Wanwægendum, 98, 17

wær-word

(n.)
Grammar
wær-word, es; n.
Entry preview:

A word of caution, forewarning Wærwordum antefatis (as if from ante-fatus = spoken before, cf. antefata forewyrde, 100, 28; but the Latin is ante fatis. Cf. Hpt. Gl. 529, 40 fatis ge*-*wyr[dum]), Wrt. Voc. ii. 88, 34: 5, 42

wær-wyrde

(adj.)
Grammar
wær-wyrde, adj.
Entry preview:

Cautious of speech, prudent in speech, careful of one's words Wærwyrde sceal wísfæst hæle breóstum hycgan, nales breahtme hlúd, Exon. Th. 303, 22; Fä. 57. Cf. hræd-wyrde

wæter-weg

(n.)
Grammar
wæter-weg, es; m.
Entry preview:

A water-way, a channel connecting two pieces of water (?) -Wæterweg tramites, Wrt. Voc. i. 37, 43. Andlang burnan on wæterweg; of ðan wæterwege on wæterhammas, Cod. Dip. Kmbl. v. 374, 30

wág-rift

(n.)
Grammar
wág-rift, es; n.
Entry preview:

A wall-covering, a curtain, veil (of the temple) Wagryft curtina, Wrt. Voc. ii. 105, 68: 15, 57. Wágrift ðes temples velum templi, Ps. Surt. ii. p. 203, 17. Wáhrift, Mk. Skt. 15, 38. Wáhryft (wág-, Rush.), Mt. Kmbl. 27, 51 : Lk. Skt. 23, 45 : Homl. Th

Linked entry: wág-hrægel

wág-þyrel

(n.)
Entry preview:

a door-way Swá swá wáge l wágþeorles áhyldum tamquam parieti inclinato, Ps. Lamb. 61, 4. (?)

web-wyrhta

(n.)
Grammar
web-wyrhta, an; m.
Entry preview:

A fuller Webwyrhta fullo, Wülck. Gl. 245, 33. Swylcne gerelan swylcne nǽnig fulwa, ðæt is nǽnig webwyrhta, ðæt mihte dón, Shrn. 56, 10. Ðone Iacóbum Iudǽa leorneras ofslógan mid webwyrhtan róde, 93, 12

Linked entry: fulwa

wed-lác

(n.)
Grammar
wed-lác, es; n.
Entry preview:

a pledge, security Wed vel wedlác arra*-*bona vel arrabo, Wrt. Voc. i. 20, 7. Wedlác arrabo, 50, 31. in reference to marriage, v. weddian, II, wedlock, espousals Wedlác wiðsacende pacta sponsalia refutans, Hpt. Gl. 498, 44

wed-loga

(n.)
Grammar
wed-loga, an ; m.
Entry preview:

One who is false to a pledge or engagement On ðison gére swác Harðacnut Eádulf eorl under his grðle, and hé wæs ðá wedloga. Chr. 1041 ; Erl. 166, 33. Ic ðé eom andetta mínra synna . . . ic eom wedloga, Anglia xii. 501, 19. Ðæt gé ne beón wedlogan ne