Bosworth Toller's

Anglo-Saxon

Dictionary online

ǽ-menne

(n.)
Entry preview:

Ðá cwæð ic: ‘Ic nebbe nán ðára ne ðonne ǽmenne ne óðera manna fultum ne dýgela stówe,’ Shrn. 165, 8-12

Linked entry: -menne

bealo

(n.)
Grammar
bealo, bealu; n.

hurtmischiefdestructionmalice

Entry preview:

Add: hurt, mischief, destruction Þǽr wæs ꝥ brýdealo ꝥ wæs manegra manna bealo (mannum tó beala, v. l.), Chr. 1075; P. 210, 35. Þæt bráde bealo and se byrnenda grund, Wlfst. 186, 11. Hit bið him sylfum tó bealowe geðyged, Hml.

bytte-hlid

(n.)
Grammar
bytte-hlid, es; n.
Entry preview:

A lid of a butt; dolii opertorium, Cot. 208: Mann

-isc

(suffix)

-ish

Entry preview:

Þiud-isk-o after the manner of the Gentiles; Iudaiw-isk-s : O. Sax. menn-isk human : O.Frs. mann-isk : Icel. bern-sk-r childish; En-sk-r English : Dan. Engel-sk English : O.H. Ger. diut-isc : Ger. deut-sch

gangel-wæfre

Entry preview:

Gif hunta gebíte mannan ꝥ swíðre óþre naman gangelwefra, Lch. ii. 14, 20. Add

ge-hrorenlic

Entry preview:

Ic eom deádlic mann and gehrorendlic, Verc. Först. 147, 3. Add

fión

(v.)
Grammar
fión, p. fióde, pl. fiódon

To hateōdisse

Entry preview:

Hit nǽre nó manna ryht, ðæt hiora ǽnig óðerne fióde it would not be right in men, that any of them should hate another, Bt. 39, 1; Fox 212, 5

scyld

Entry preview:

Add Þ manna scyldu (-e, v. l.) sín gewítnode ut culpae carnalium puniantur, Gr. D. 323, 13. Scylda, 328, 10

nafel-sceaft

(n.)
Grammar
nafel-sceaft, e; f.

The navel

Entry preview:

The navel Ðisne lǽcedóm man sceal dó ðan manne se his nafuisceaft in týhþ, Lchdm. iii. 124, 22

strúdan

(v.)
Grammar
strúdan, p. streád, pl. struden; pp. sfroden
Entry preview:

To spoil, ravage, plunder, pillage, defraud Hwæt is ðis manna ðe mínne folgaþ wyrdeþ, ǽhta strúdeþ, Elen. Kmbl. 1807; El. 905.

Linked entry: ge-strúdan

coccel

Entry preview:

Hé sǽwð ge lasor ge coccul on manna æceron, Angl. viii. 300, 24. Coccelas oferstígað hwǽte zizania transcendunt frumentum, Scint. 101, 1

þeów

(adj.)
Grammar
þeów, adj.
Entry preview:

Míne wealas eriaþ mea mancipia arant, mínra þeówra manna æceras meorum mancipiorum segetes, mínum ðeówum mannum (mancipiis) ic dǽle penegas, míne þeówan men (mancipia ) ic ðreáge, fram mínum þeówum mannum ic eom gefultumod, Ælfc.

a-stundian

(v.)

To ASTOUNDgrievesuffer griefto beardolere

Entry preview:

Ben. 36, Mann

frum-grípa

(n.)
Grammar
frum-grípa, an; m.

A first grasperoccupierprīmus captoroccŭpātor

Entry preview:

A first grasper, occupier; prīmus captor, occŭpātor, Wulfst. par 4: Mann. Lye

Linked entry: gripa

þrymm

Grammar
þrymm, <b>. IV.</b> add: — Betwyx þám þrymme þǽre módignysse and þǽre swelgende þǽre áswundennysse inter aciem superbie et uoraginem Chrd. 65, 19. Hwý noldest ðú biddan þé árfulle þingeras wið ælmihtigan þrym þǽre hálgan þrynnesse and æt þǽre sóðan ánnesse. , Wlfst. 240, 10. v. hláford-, mann-þrymm.

ofer-drenc

(n.)
Grammar
ofer-drenc, es; m.

Excessive drinking, drunkenness

Entry preview:

Úre Hǽlend on his hálgan godspelle forbeád ðone oferdrenc eallum gelýfendum mannum ... and ða hálgan láreówas æfter ðam Hǽlende álédon ðone unþeáw ... for ðan ðe se oferdrenc fordéþ ðæs mannes sáwle and his gesundfulnysse, Ælfc. T. Grn. 21, 29-37

middanearden

(adj.)
Grammar
middanearden, adj.
Entry preview:

Mundane, worldly Lufu Godes streclíce ásyndrað mann fram middaneardenre ( mundano ) and flǽsclicre lufe, Scint. 16, 16

dol-líc

(adj.)
Grammar
dol-líc, dol-líg; adj.

Foolish, rashstultus, temĕrārius

Entry preview:

Foolish, rash; stultus, temĕrārius He manna mǽst mǽrþa gefremede, dǽda dollícra he of men had achieved most glories, rash deeds, Beo. Th, 5285; B. 2646.

in-coðu

(n.)
Grammar
in-coðu, e; and an; f.
Entry preview:

Fela incoða hé gehǽlde untrumra sáwla mislícra manna many diseases of sick souls of diverse men he healed, Homl. Th. ii. 560, 33. Incoða infirmitates; incoðe fibras [ = febris ? ], Hpt. Gl. 453. Incoðan melancholias, 478

wítnung-stów

(n.)
Grammar
wítnung-stów, e; f.

A place of punishment

Entry preview:

A place of punishment Seó micele byrnende dene is wítnungstów, in ðære beóð manna sáwla gewítnode and geclǽnsode, Homl. Th. ii. 352, 20.

Linked entry: wítung-stów